Att leva med konstant ångest.

Allmänt / Permalink / 0

Hände en läskig grej här om natten. 


Jag. Mats och Ida-Li hade gått och lagt oss för kvällen! Helt plötsligt runt kl 2 vaknade jag av vad jag trodde var att Mats satt på mig! Men nej han satt inte på mig. När jag vaknat till så hade jag så ont över bröstet och jag var snurrig i huvudet. Jag satte mig upp och sa till Mats att jag hade ont i bröstet och att jag mådde illa. Mats hämtade en hink och tur det, för 2sek senare spydde jag 3ggr i hinken (satt då på golvet). jag försökte resa mig upp men hade inte kraft för att ta mig upp, så fick ta hjälp av sängen och dra mig upp! Jag har aldrig kännt mig så svag som då. Jag lyckades ta mig upp och gå till toan! Men jag höll i mig i allt jag kunde hitta på väg till toan. När jag kom tillbaka till sängen sa jag till Mats att jag skulle försöka somna om, och att han skulle väcka mig om någon timma för att se om jag levande, för jag trodde att jag skulle dö. 

Jag har sedan en tid tillbaka haft svårt att Hamna i ställen där jag kan känns mig granskad, eller bortgjord, och har därför undvikit såna situationer. Vad jag kan uppleva om jag hamnar i en sån situation är - 
• skakningar i händer eller kropp
• hjärtklappning eller andnings svårigheter 
• jag känner en klump i magen och blir svag i kroppen. 

Jag kan också känna av dessa saker i situationer jag tycker är obehagliga eller jobbiga.

• domningar i händer och fötter.
• kallsvettas så jag blir blöt om kläder, bär därför
Ofta svarta kläder. 
• jag får problem med magen och behöver ofta uppsöka en toalett. 

Jag är alltid på spänn och rädd att någon ska dyka upp hemma utan att meddelat att den kommer, även en familje medlem. Mitt hem är min fristad. Men självklart vill vi också ha främmande och tycker det är trevligt. Eller att ha sånt dåligt samvete att man börjar överanalysera saker om man inte känner för att umgås och säger nej. Eller att jag drar på mig kläder och åker och umgås med folk fast jag igentligen inte vill men gör det för att undvika en situation där jag sedan kommer behöva förklara mig för folk för att slippa länna något av det jag tidigare nämt. 

Eller att efter ha umgås med folk eller hört andra prata vara jätte rädd att bli dömd på del sätt och känns sån oro att förlora folk som betyder mycket för mig: 

Men jag låter inte detta stoppa mig utan arbetar med det, för ger man med sig kan livet bara bli sämre. Jag lärde mig av min psykolog att inte trycka undan problemen utan ta tag i dom direkt och jag försöker med det även om jag också har dåliga dagar och helst bara vill dra täcket över huvudet och sova. 


Kram.


Till top