Förlora ett barn.
Hur har jag påverkats av att förlora ett barn.
Jag är betydligt mycket mer tacksamhet för allt här i livet, för man vet aldrig när nästa tragedi eller tråkighet slår till.
Jag har också lättare för att försöka tänka ta en dag i taget och försök att alltid se det positiva i allt negativt.
Om men hela tiden ser på saker negativt blir allt negativt och man blir både sur och gnällig.
Både jag och Mats har haft ganska
Tufft nu några år men tillsammans känns det som vl kommer att klara allt livet slänger åt oss :). Om det händer något dåligt eller om något tråkigt händer försöker vi alltid att hitta en bra sak som hänt den dagen, och så lever vi på det :). Bland annat när vi förlorade Angelina så började mats jobba efter 2veckor för att han ansåg det som sin terapi! Istället för att jag då
Tänkte negativt att - jaha nu vill han inte umgås med mig, han tycker jag sörjer för mycket! Så valde jag istället att tänka - om han mår bra av att jobba så mår jag bra för att han mär bra. Och faktist så funkade det. Min terapi var att prata med en kurator/psykolog och träna och Mats förstod det lika mycket som jag förstod hans sitt att bearbeta :).
Hur gör du när du behöver bearbeta något? Finns det något speciellt du gillar att göra? Gör det. Och tro inte att någon annan kan lösa dina problem för det är DU OCH ENBART DU! Som kan ta tag i problemet, ingen annan kommer göra jobbet åt dig! Ingen doktor ingen psykolog eller dylikt. Jag är inte härd jag säger bara som det är! För jag har vart där, längst ner i det svarta hålet! Men man klarar att ta sig tillbaka om man enbart bestämmer sig för det!
Hej så länge.